Det är känt sedan länge att äldre har sämre psykisk hälsa än befolkningen i stort. Att problem med ångest och depression är större bland äldre, att självmord är vanligare.
Då skulle man ju kunna tänka sig att samhället mötte upp dessa problem genom att låta personal som möter äldre läsa in sig på ämnet och få tid och möjligheter att upptäcka och ta hand om det ibland dåliga måendet – men inte. I en vetenskaplig undersökning som publicerades på Mälardalens Högskola våren 2016 fann man stora brister i hemtjänstpersonals förmåga att föra existentiella samtal med äldre. I studien fann man att många som jobbade i hemtjänsten valde att undvika dessa frågor och avledde ämnet när det kom på tal. Personalen upplevde osäkerhet och att det inte riktigt fanns tid. Kvar i sin ensamhet satt de äldre med sina frågor oventilerade.
Kan man verkligen skämta om dessa allvarliga frågor? Göra något roligt av det här? Ja, självklart, är vårt svar. Skratt ger energi till förändring och trots att vi är ganska flamsiga och skruvade i vår fars är vi gravallvarliga i vårt syfte: Att diskutera äldres psykiska hälsa och hur viktigt det är att ge alla människor möjligheter att föra allvarliga seriösa samtal om livsfrågor de brottas med.
Att dessutom få göra det med hjälp av superstjärnor som Wolfgang Amadeus Mozart, Thore Skogman, James Brown och Reijo Taippale är ju en ynnest.
Välkomna! Nu kör vi: ”I feeeeeeeeeeeel goooooooooooooooood!!!!!!!!!”
Rollen: Arne Nordh
Rollerna: Thomas Hultgren
Text och regi:
Per Sternbeck
Scenografi och rekvisita:
Ensemblen
Affisch och PR:
Thomas Hultgren
Föreställningens längd:
Cirka 50 minuter